chaos

Ibland känns allt bara extra svart och hopplöst, det där svarta hålet som man trodde skulle läka ut med tiden känns vissa dagar så fruktansvärt mycket större än tidigare.
Varje dag finns du i mina tankar, varje dag gör det så in i helvetes jävla ont i mig. Jag saknar dig.

All skit den senaste tiden, jag vet att du hade hjälpt mig, stöttat mig om du varit här. Du hade lindrat smärtan med endast din närvaro.

5,5 år har gått, saknaden bara växer.

Du fick inte se mig gå ut nian, du fick inte vara med när jag klarade mitt körkort, du fick inte vara där när jag tog studenten.
Du kommer inte få vara med när jag någon gång gifter mig, du kommer aldrig heller få se mina barn växa upp, dina barnbarn som du hade varit en sån utmärkt morfar till.

Jag vet inte vad jag ska säga, saknaden gör att jag känner mig tom inombords på samma gång som mina känslor bara bubblar inom mig. Ilska, sorg, saknad och en jävla massa hat.

Utan dig har det varit kaos i 5 år, vi har försökt leva vidare, vi har försökt kämpa. Men känslan av tomhet och att någonting hela tiden saknas finns där, dag som natt.

Den senaste tiden har du funnits i mina drömmar nästan varje natt, allt har varit som förr. att vakna och inse sanningen är smärtsamt.

verkligheten är som den är och går inte att ändra på. Tanken kan ibland fortfarande slå mig, du kommer aldrig mer tillbaka, jag kommer aldrig någonsin få se dig igen. Som ett knytnävsslag i magen varje gång.

Jag kommer alltid att älska dig, jag kommer alltid att sakna dig. 

Pappa, för evigt din lilla flicka