tjohej

jaha, detta som skulle vara en lugn mysdag blev något helt annat.
Sitter just nu nere på datorshopen och lyssnar på när killarna river en vägg...

känns lite... ja... känner mig nervös för att dom ska riva hela stället av misstag.

Btw så har jag fetesugmärket på min haka, såna ryck får min pojkvän då och då :P

jag lär överleva det med :)

skriver kanske mer sen, sötnosar ;)

men kom igen, vad är det för samhälle vi lever i?
och vart har rättvisan tagit vägen? varför ska inte alla ha rätt till samma saker?

I morse när jag gick till skolan såg jag en katt ligga längs med vägen, blickstilla, det enda han gjorde var att andas.

När jag gick hem från skolan 4 timmar senare så låg katten kvar på samma ställe, jag gick närmre och såg att han var skadad och om man nuddade honom så skrek han av smärta.
han låg 2 meter ifrån stora vägen och hade förmodligen blivit påkörd av en förbipasserande bil. det gjorde så ont i mig.
hur kan man bara ignorera att man kör på något? och inte minst, hur kan man inte märka det alls? det värsta hade ju varit om personen i fråga bara fortsatt och vetat om att han skadat ett oskyldigt djur.

jag tyckte så synd om den fina lilla kisen, jag ringde min mamma och frågade vad man gör i en sådan situation, hon bad mig ringa till veterinären. sagt och gjort. Det enda svar jag fick tillbaka var dock att dom inte kunde göra något om jag inte betalade för en avlivning eller visade att katten var min och jag hade haft försäkring.

nu började det bli jobbigt och jag ringde polisen, men allt dom sa till mig var att det fanns 2 alternativ, antingen så försökte jag prata med veterinären igen, eller så kunde de skicka ut en kommunjägare, men det kunde ta upp åt ett dygn. Nej tänkte jag, den här katten lider redan som han gör, 24 timmar till går jag bara inte med på.

allt löste sig tillslut då vi fixade en avlivning.

men är det inte ett sjukt system? Det känns ju som om man blir straffad av att vara en djurvän. ska det verkligen behöva vara såhär? ska det verkligen gå så långt? eller ska man egentligen skylla allt på den personen som körde över katten?

jag känner mig bara som någon sorts jävla bödel som hittar en katt och sen tar livet av den. något mer som jag stör mig på är att katten har legat där väldigt länge, men inte en jävel har brytt sig ett skit. det gör mig så ledsen och arg.

varför kan det inte finnas något avtal med veterinärerna som säger att "hittar du en omärkt katt eller hund som är svårt trafikskadad så avlivar vi den gratis och avslutar lidandet"?

det som gör mig mest ont är att jag inte hade någon aning om vem katten tillhörde eller hette. Det enda jag visste var att katten inte skulle överleva av sig själv.

jag stör mig på att jag inte hade någonting att kalla honom för när han låg där på bordet hos veterinären.

jag kan utan tvekan säga att jag hatar det svenska systemet när det gäller vissa saker.