yaay :D

Idag har faktiskt ljudklippen från trydekonserten kommit ut på nätet ;D





http://www.tomelilla.se/barn-utbildning/musikskolan-tomelilla/ljudarkiv/ljudarkiv-2009/trydekonserten/





Låt nummer 17 är mitt soloframträdande :D





och yes :) nu har äntligen min gitarr kommit med ;D I am happy ! ¨
Här har vi Den :) FENDER, sonoran, Candy apple ;D

riktigt nöjd med mitt val :)

Julhandling, ute i god tid :)

Yes :)

Den här dagen har spenderats med Extramamma i Ystad, har hittat en del najs grejer!

Lite julklappar, men mer än så kan jag ju inte direkt avslöja ;)

Men har man pengar i plånboken så kan man ju inte direkt vara snål, gäller ju faktiskt att skämma bort sig själv lite :)

Köpte en jättefin typ turkos klänning som jag hade tänkt ha på mig på både jul och nyår :)
Köpte även en lila, stickad tröja/tunika med långa ärmar och storpolokrage.

tog en fika på espresso house, och dum som jag e så beställde jag en vanlig mocha-latte med extra grädde och sen en kladdkaka med grädde till... Nu bubblar min mage, aj aj :(

snart är det jul och jag längtar faktiskt, för en jävla gångs skull så ser JAG fram emot julafton, med min kära och lagom vrickade släkt uppe i halland :D nyår har jag ju inte ens vågat planera ännu :) vet inte om jag ska vara hemma eller om jag ska dra och festa med någon, är nog för feg för att sticka iväg någonstans, Nyår med familjen är alltid något speciellt och mamma gör god mat :) blir nog att vara hemma faktiskt :)

yay... tråkigt och läxa som måste göras :(
Ny layout btw :)

jag vill inte, jag orkar inte....

allt är bara skit och det känns som om jag kämpar förgäves
kämpar för någonting som ändå inte kommer bli bättre.

du förstår inte hur illa du gör mig...
lär dig förstå det först, SEN kan vi snacka

Trött på det mesta!

Ny helg, Ny energi :) (om jag ens vågar hoppas...)

Då har ju stunden kommit som man har längtat efter sedan man vaknade upp i måndags morse och tvingade sig själv till skolan.

Trött på att behöva känna mig som en robot som är programmerad att gå till skolan varje morgon.
Trött på att komma hem helt utmattad varje dag. Ett långt lov hade verkligen inte suttit fel just nu!

Även trött på att aldrig få ha mina saker ifred. Sedan min syster flyttade sina kläder och sånt till sin pojkvän så försvann även hälften av alla mina...
Sen känns det ju en aning frustrerande när man säger att man vill ha tillbaka sina kläder och hon svarar med ett "OCH!?"...

Trött på att ingen respekterar mig... trött på tanken att låsa dörren till mitt rum så fort jag lämnar det....

Trött på allt i allmänhet, Trött, sömnig, utmattad...

NU FÅR DET RÄCKA!
För jag tänker inte ta er skit mer, ni har jävlats med mig, och det ska ni få ångra! oh, jävlar vad ni kommer ångra er!

höstlov :D

Jaha... och så var det höstlov.

Lov har jag ingenting emot, men däremot höst, EUW!

Ganska härligt dock, kunna spendera hela veckan med älskling. Kunna sova ut ordentligt, ta det lugnt, mysa, kolla på olika filmer, ut i höstregnet och sen in och dricka varm Oboy.
MHM sånt uppskattas verkligen.

just nu sitter jag i Olseröd hemma hos en av mammas kompisar, passar solstrålen, min ögonsten.
Och hon har precis vaknat, ska gå och hämta upp henne ur sängen. Sen väntar bus och lek i mängder.

Ha det gött :)

YAAY!

Damn, I feel good ! :-D
(bortsett från en rygg som dödar mig )

Livet flyter på och allt går bra. Jag är bra, nej, faktum är att jag är bäst :D

jag är överfull av glädje och optimism idag (kanske lite för självgod oxå) hihi

Prao nästa vecka YAAY! veckan efter det är det höstlov EVEN MORE YAAY! :D

vill bara avsluta med att meddela att kaffe är gott och efter ett ex antal koppar blir man knasboll :D

9/10 2009, Du och jag, Mikael <3

Älskling du gör mig lycklig!
Du är underbar och bäst!

3/4 -57 till 13/8 -08 <3

För varje dag som går blir saknaden större och större. Det går inte ens en halv dag utan att jag tänker på hur mycket bättre allt vore om du var här.

Pappa, jag saknar dig något fruktansvärt och det är först nu, ett år senare som jag börjar förstå på riktigt att du verkligen är borta och aldrig kommer tillbaka mer.

det gör så jävla ont i mig, jag känner mig tom! det borde man väl egentligen göra när personen som står en absolut närmst försvinner för alltid?

Kommer ihåg första veckorna utan dig så väl. När du dog så tog jag din kudde och hade brevid mig dygnet runt, för den luktade du. När en kompis senare tog den på min tjejkväll så blev jag skitförbannad. men det kunde ju inte hon veta.

då hade jag i alla fall någonting som påminde om dig mer, nu har jag ingenting längre. Inget!
FANFANFAN! VARFÖÖÖÖR!? varför blir det svårare och svårare att leva för varje dag som går?
Den senaste tiden har jag tänkt ovanligt mycket på dig.
men vad tjänar det till? Du kommer ju aldrig tillbaka.

För alltid pappas lilla, lilla flicka!

M.E <3

såhär års när höstmörkret kryper sig på och kylan tränger in under kläderna vill jag ha dig vid min sida.

För ingen annan kan få mig att må så bra som du gör, ingen annan får mig att känna mig så lycklig.

Jag vill vakna vid din sida varje dag, känna hur du håller om mig och kysser mig. Känna hur du kollar på mig med den där blicken, den som bara du ger mig. den som får mig att aldrig vilja gå ifrån dig och bara hålla om dig för alltid.

jag skulle kunna ligga bredvid dig i evigheter och bara kolla på dig, undra vad du funderar på och själv fundera, fundera på hur allt kunde bli så bra, hur du kan köra mig så lycklig?

jag förstår inte själv, det enda jag vet är att jag vill vara med dig varje sekund, för att sakna dig är inte lätt...

JAG HAR KLIPPT MIG :D

Och om jag ska vara ärlig så bryr jag mig inte om vad ni tycker, jag trivs, och det är huvudsaken.

Ibland kan jag få riktiga spontanryck. Att göra något riktigt drastiskt. Det slutar nästan alltid med att jag ångrar mig på ett eller annat sätt. Men just nu känner jag mig väldigt nöjd över det hela.

Jag är trött på att bli placerad i ett fack. Ser man ut si och så så är man den sortens människa, och ser man ut si och så så är man en annan sorts människa.
Jag vill vara mig själv, vill våga resa mig och käfta emot, dela med mig av mina åsikter. Skapa dina egna ideal, för det är ingen annan som ska trivas med att vara du.

Helg i Tomelilla

Underbart :)

Längesedan jag hade en helg som var så mysig.
Micke, Benna och Jocke har jag att tacka :)

Mycket har hänt, men ändå ingenting och det är så skönt att bara kunna slappna av ibland.

Har ändå gjort en del vettiga grejer. Bakat muffins till exempel och dom blev goda :D

jävla ryck man kan få ibland alltså, ställa sig mitt i natten och slänga ihop muffins...


Funderar på att ta mig ut i blåsten sedan med min kamera. Kanske baka fler muffins? :)

måste städa mitt rum med... BLÄ! där snackar vi never ending story...


eventuell klippning på tisdag, ska bli så skönt att bli av med skiten! funderar på en riktigt kort frisyr, något som påminner om den min storasyster har :)

Typ någon centimeter långt på sidorna och bak på huvudet, 4 centimeter uppe på. och ställa det upp, tror det hade varit riktigt snyggt sen när jag skaffar min septumpiercing med :)

En växande ångest i min kropp. Ett hat som äter upp mig inifrån. Vad finns egentligen kvar av mig?

Jag känner inte för någonting längre, inget alls. På morgonen när jag vaknar så gör det ont att bara öppna ögonen, och känslan av att fortfarande leva är hemsk. Vem skulle egentligen bry sig om jag försvann? 6 miljarder människor på denna jord, mitt liv gör ingen skillnad och det finns många som är bättre.

Känslan av att vara omgiven av folk är inte tillfredsställande. Jag vill vara ensam, gräva ner mig i mitt svarta hål och aldrig mer komma upp ur det igen. Låta den bli min död, min grav.

Jag vill krossa min spegel för att slippa se den retarderade varelse som ska vara jag. Den sjuka och psykiskt instabila människa som inte vill visa sig för någon, inte ens mig själv. Krossa spegeln och känna blodet rinna ner för min arm och njuta av känslan, känslan av endorfiner och adrenalin i en kraftig mix.

Du som läser det här måste verkligen tro att personen bakom skärmen egentligen borde vara inspärrad i ett madrasserat rum , och tvångströja på, på någon av psykets stängda avdelningar.

Du får tycka precis vad du vill, din sanning är inte min sanning.

Cha Cha ;*

-Hur är det med dig idag då?
-Jo tack, bra...

Nej Pernilla, Nu får du helt seriöst sluta ljuga...

Men säger jag inte det som de flesta av er vill höra när ni frågar? Typiskt svenskar som frågar
utan att egentligen bry sig.

Om jag skulle berätta hur allt ligger till, känslor, funderingar och andra filosofier
så skulle ni stänga era öron och inte lyssna det minsta.

eller något annat vi svenskar är duktiga på är Jantelagen... nej men gud! Tro för fan inte att du är något
det kan ju vara farligt...

"Vi säger vad vi vill
men knappt så högt att någon hör
vad det är som vi vill
för en svensk tiger som han bör"

Varför lyssna så mycket på alla andra? jag gör inte det.

alla ni som försöker bestämma hur jag ska se ut, säga tycka, tänka, med mera,
jag ger er mitt långfinger!

Jag vill tillbaka till en tid då allt var bättre, då jag var liten och inga problem fanns.
Då höjden av smärta var när man ramlade och skrapade upp ett knä.

En tid när allting var som det skulle och man var lycklig.
man hade alltid någonting att göra och folk tyckte att man var så liten och söt.

Jag börjar tveka på om jag vill bli äldre, vill bli omhändetagen och älskad.
precis som när jag var liten.

Även om man har barnasinnet kvar så hjälper ju inte det direkt...
Men ingen har någonsin påstått att livet är lätt.

Bara att förtsätta kämpa. En kamp om mognad, kunskap och ett väntande vuxenliv....

Jag orkar inte hålla allting som händer mellan oss hemligt.
jag förstår att jag måste för annars kan saker och ting gå riktigt snett...

Men jag vill inte hålla käften längre, jag vill skrika och hoppa av lycka!

jag vill visa världen vad du betyder för mig, och hur bra du får mig att må.

när du håller om mig stannar tiden, och jag hoppas att den aldrig ska starta igen.

:) namn förblir hemligt. ett bra tag till :)

Ibland har livet verkligen en tendens till att kunna suga.

Men jag antar att jag helt enkelt bara tänker en aning för mycket. Tänker på hur mycket jag saknar tiden innan allt förändrades.

Men livet handlar väl om just det, förändringar.
ibland positiva, ibland negativa. Tror dock på att negativer saker måste inträffa för att man någonsin skulle kunna uppskatta det positiva.

Jag menar, skulle vi vara lyckliga över att vara frisk om vi aldrig hade varit sjuka?
om välmående vore en självklarhet så tror jag vi hade dittat något nytt att klaga på

efter regn kommer solsken :) efter vinter kommer vår ...

jag mår faktiskt helt okej, och jag har planer på att köpa en ny, mycket bättre gitarr :D funderar på en Fender :D halvakustisk

varje dag kommer du och
fråga hur jag mår
varje dag svarar jag
med samma vädjande tystnad att allt e bra
men inom mig känner jag att någon
gräver djupa kanaler i min
gallskrikande själ
svullnaden växer i bröstet
och jag slåss
men har ingen aning om
mot vem

och jag har en kronisk värk i andetagen
en molande ångest i magen och mina nödrop
bankar bakom pannbenet, klöser
och vill ut.
och dessutom kan jag inte sova om natten

så snälla,
se mig!
se mig!

låt mig inte kriga ensam

skönt att du mår bra
säger du reser dej
och går.

Sweet 50's

idag var det 50'tals tema i skolan.

hade en konsert/ tävling. blue suede shoes FTW!

självklart kom min grupp på förstaplats och vann hela skiten. en aning otippat.

jag tyckte själva framträdandet gick sådär... alla grupper var ju självklart grymma :)

det är så att jag har min girls att tacka för vinsten, ni var verkligen grymma!

:) hay and goodbye

helvetes jävla bajs...

jag vill inte, orkar inte, står fan inte ut.
sinnessjuka, patetiska svin.

du har förstört mitt liv en gång, en gång för mycket!
varför just jag? varför ska jag vara den att plågas i all jävla oändlighet?

det borde vara du ditt svin! du borde känna skam, så stor att du inte vill leva mer.

all skit du satt mig igenom ska jag ge igen för, 1000 gånger värre.

jag hoppas du ruttnar inom helvetets svarta portar

Give me the drink of the fluid
That disintegrates
And lend me the sweet balm and blessing
Of forgetfulness, empty and strong
Lethe

Hold me near, unravel the stars
As I speed through the heavens
Speed through the night
For you are my blade and my rope
Your are my
Lethe

In currents of cobalt
You storm through my heart
To sever, to puncture
The memories that burn
Let sweep through the arteries
In sharp stabs of pain
Your talonlike fingers to kill me again

Steal me, invade me and charge me again
For I burn and I shudder
Burn with each movement of

So, cleansed through a floodlight
I appear; renewed and reforged
Caressed by the sweet balm and blessing
Of forgetfulness, empty and strong
Lethe

Hold me near, my one friend and guide
As I drown through your fingers
Drown through your love
For you are the life I hate
You are my
Lethe

Drag me down, in passionate sighs
With the ocean above me
And flames in my eyes
And grant me a life I can live
Without...
Take me away..

...From the life that I hate.

Mina ögon ser mer än ytan
mina fingrar känner mer än kyla
mitt förtroende är ärrat
jag skrattar åt allt jag ser

Jag föraktar, det vinner i längden
bakom hatat gömmer sig rädslan
jag har gråtit slut alla tårar
jag trodde, men se på mig nu

Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt
vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild
skriker varje dag ut min längtan till mig själv
jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt

Vi famlar runt i grottor
utan lykta, utan ljus
här finns det bara mörker
kan någon visa vägen ut

I tider av förändring
och desperata försök
vi får aldrig veta innan
vad som finns vid nästa krök

Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut
för långt åt fel håll, där finns det inget ljus
allt blir en enda chansning utan början, utan slut
vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån

Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol

Hål, hål, hål och åter igen hål.

Jag känner mig ihålig och likgiltig, inga känslor alls för någonting.

det enda jag känner är ensamhet och tomhet. vill bara skrika ut min ilska så att världen kan förstå hur jag känner.

vill bara få alla att förstå hur jag faktiskt mår. jag vill bara ha någon vid min sida, någon som bryr sig och förstår mig.

kan det verkligen vara så svårt att hitta någon äkta? någon som man bara kan hålla om och bry sig om. en egen hund? djur dömer aldrig, det är det bästa med dom.

det enda som kan rädda mig nu är musiken, det är den som får mig att vilja ta mig ur sängen på morgonen, det enda jag lever för just nu.

ska bli skönt att börja skolan igen, få ha musiklektioner :)

one year ago... but it still feels like yesterday

Livet är verkligen skört.
Men varför inser man nästan det aldrig förrän den är för sent, när personerna man älskar är borta
och hela ens liv vänds upp och ner?

Pappa, nu är det på dygnet exakt ett år sedan du försvann från mig, bort, som en vindpust sveper förbi. Allt gick så fort, hela sjukdomstiden. för fort för att man skulle hinna acceptera situationen.

ett år har gått och jag kan inte förstå, VILL inte förstå att du är borta, att det är slut och att jag aldrig mer kommer få se dig, krama dig, höra din röst, prata med dig, bråka med dig.

det gör ont, folk säger att livet går vidare, men det känns fortfarande ovant att inte ha 2 föräldrar vid min sida. Nu har jag en kvar, och jag borde kanske visa min uppskattning mer, men det är så svårt, vi är ju nästan aldrig sams

en sak har jag börjat lära mig här i livet, håll dig till folket du bryr dig om och gillar, och låt dom få veta det, veta att dom betyder någonting för dig.
personer som du inte gillar kan du istället ta avstånd ifrån, att tjafsa och bråka med personer som du ändå inte bryr dig om, känns det egentligen värt det?

livet är för kort och dyrbart för att slösa det på sånt som inte betyder någonting. gör istället livet till någonting som du vill minnas om 70 år.

det kan ta slut om 1 minut, det kan ta slut om 90 år. man vet aldrig i förväg, ta vara på alla underbara stunder och glöm dom mindre underbara...

ni som läser min blogg är guld värda!

Folket! ni är dåliga på att kommentera!

sitter för tillfället i Nyköping vid min storasysters dator och degar.
värmen utifrån är extrem och hemsk. Men nu tycker inte jag att vi ska klaga, för det gör vi svenskar hela tiden, e det inte för kallt så e det för varmt och e det inte för varmt så e det för kallt... och när det väl är lagom så hittar man alltid någon fel med det med.

Som sagt är i Nyköping nu och Min syster visste inte ens om att jag skulle komma. helt och hållet en överraskning. Hon blev ju minst sagt glad :)

men jag börjar redan sakna nisse jättemkt...

hör av mig mer om någon dag när jag har något vettigt att säg. Puss på er alla :)

In love

Har spenderat nästan ett dygn med underbaraste. Minuten han satte sig på tåget började jag sakna... och det känns redan hemskt, inte ens varit ifrån honom i 12 timmar, men ändå svider det. Jag känner nästan ett beroende, jag kan verkligen inte få nog. Myspys pussar och kramar e allt jag kan tänka på just nu. Min Nisse, endast min!
13/ 7 dagen då jag sent kommer glömma, om jag ens någonsin vill göra det.

jag hoppas verkligen det håller, Jag vill ha något seriöst, och ska man inte satsa på det när man inte ens kan föreställa sig ett liv utan personen?

Nils Jakob, du är "the one and only" och så ska det förbli! <3

ensamheten svider

en dag till har gått...
utan ett enda bevis på att du lever, och det känns så jobbigt för ord kan inte beskriva min saknad

jag håller på att bli trollbunden av denna mystiska varelse, varje sekund utan honom känner jag saknad och när en kille som jag i vanliga fall hade kollat in går förbi så känner jag ingenting, ser inte ens någon annan, för i mitt liv för tillfället existerar bara han, killen som jag "av misstag" fick tag på numret av (hihi).

jag ångrar inte att jag la numret i huvudet, inte för en sekund. Och jag hoppas inte han ångrar att vi har kommit såhär långt som vi har. han är den som jag vill spendera min lediga tid med.

Natten då jag sov hos han var den mysigaste på riktigt, riktigt länge. Att känna någons armar runt kroppen innan man somnar är nog den absolut mest underbara känsla man kan framkalla en natt med en så speciell person.

vet inte om han inte svarar mig på sms för att telefonen e död eller han inte känner för det, men självklart så tror man oftast mest på det negativa så...

får vänta och se, han kommer ju inte undvika mig resten av livet direkt

Och nu kan jag villigt erkänna att jag är kär!

:)

Think i Might be in love...

kanske, vet inte, förvirrad!

eller nja, snarare bara intresserad...

Han e fin, snäll, omtänksam, rolig och allmänt knäpp (på samma nivå som jag)

jag känner mig lite som en terrorist på sms, inte riktigt meningen, men jag vill bara snacka med han heeeela tiden, och varje gång jag ser hans namn på mobilskärmen lyser jag upp, starkare än solen :)

snälla, låt mig få känna den här lyckan ett tag till!
den går inte att beskriva!

för övrigt så har jag kommit fram till min storasyster i nyköping nu :) har det ganska mysigt och så, tagit årets första dopp i havet idag, WONDERFUL! nu, äntligen NU kan jag känna att det är sommar på riktigt :D

PÅ fredag blir det att åka härifrån till Småland och fira typ alla i släkten som blir 50 denna sommar :) ännu bättre !

Underbara sommar, TA ALDRIG SLUT!

FUCKIT!

Jag orkar inte!
jag vill inte!
ta bort mig innan jag tar bort mig själv!

Hur kunde jag vara så in i helvetes dum och falla för dig? du kommer aldrig se på mig på det viset, aldrig någonsin.

du kommer aldrig se på någon på det viset, så väl känner jag dig! Men vill jag egentligen känna dig?

varför vill jag bara gråta och skrika? och varför kan jag inte det när jag försöker? varför ska all lycka alltid ha ett bakslag?

Är trött på känslan av ensamhet när jag vaknar på morgonen? jag vill att där ska ligga någon brevid mig, en vacker individ, som du, bara känna din värme och all närhet. Någon man kan väcka med en puss på pannan och hålla om när man känner sig osäker och rädd, någon vars armar alltid e öppna och redo för att ta emot mig. Någon som man gömma sig hos. någon att älska.

En jävla sommar det här skulle kunna bli...

summer :D

Så var det här skolåret slut.
Planerna inför sommaren är många, och långa!

Frankrike, Nyköping, småland, flytt, vänner och familj, Jobba 3 veckor... inte mycket tid kvar, måste försöka ägna mer tid år mina ögonstenar Edith och Moa i sommar. Och att sitta barnvakt för dem skulle jag aldrig kunna säga nej till, underbara ungar!

Nu bor jag på annat ställe, inte hos mamma på heltid. Och har flyttat hit de mesta av mina saker nu , tavlor, prydnadssaker, smink, kläder, gitarrerna och nästan allt annat jag äger, dock inga möbler.

Allt känns bara så bra, och sommaren 2009 ska bli den bästa på länge. jag trivs i mitt nya hem, och jag trivs med mig själv, mina val och mina vänner.

Är inte ens sur på mig själv för att jag fick IG i snitt i betyg, värdsliga ting och det berodde på att lärarna inte har underlag nog för ett G, eftersom jag bytt klass. får kämpa hårdare nästa år, jag ska in på Omvårdnadsprogrammet! ingen tvekan, jag SKA!

känslorna inom mig e kraftiga och det bubblar i magen när jag tänker på sommarlov! vill bara ut och skrika ut mina sommarkänslor, skrik av lycka, längtan och lättnad över att skolan e slut.

åt fanders med Sverige

Svea rike... hur långt ska det behöva gå?
ska man behövla slå ner någon för att folk ska fatta på vilken nivå allt ligger?
trött på allt nu, trött på sveriges samhälle. Ta bort mig!

Jag har lidit av psykiska problem ett tag, det är bättre nu, men kommer det någonsin bli riktigt bra? har tackat nej till antidepp, vill inte utveckla fler beroenden. I min tro så finns problemen kvar när tabletterna tar slut, och vilken nytta gör de då?

varför ska man behöva skada sig själv eller andra innan folk ska förstå hur psyket egentligen mår? och hur kommer det sig att soc inte ringt tillbaka nu efter mer än en månad? sitter de och rullar tummarna i väntan på att jag ska döda någon så att de måste göra sitt jobb?
varför tar de inte bara tummen ur chokladrännan och gör något innan det är för sent? Och varför är rektorn emot allt vad elever heter? hur kan det få lov att gå så långt?

svenska samhället är påväg i fel riktning, rakt bakåt i utvecklingen. eller är det framåt? har människan bara blivit latare?

vad tror du?

Jag behöver inte er, för ni är falska och ser mig inte som den jag är och vill vara, jag strävar efter att vara jag och passar det inte er så känner jag inte för vidare kontakt. Jag vill inte att ni ska vifta med pekfingret för att få mig att göra det ni ber om, jag visar er ingen som helst respekt, avund eller vänlighet.

Mig kan ni inte köpa, inte till något pris alls, för friheten gör mig till den jag är, och den tänker jag fortsätta vara, det är inte som jag revolterar, utan bara som jag som människa vågar stå för att jag är jag och jag har en egen åsikt och är lika värdefull och har lika mycket att säga till om som alla andra.

Jag tänker inte stå i skuggan av er längre, det fungerar inte, jag orkar inte "drama queens"
bete dig som en sund människa så ger jag dig en chans, jag lovar.

lilla gumman, ingen e rädd för dig egentligen, ingen har respekt för dig heller. Alla är bara så trötta på din attityd att ingen orkar bry sig.

Jag har gjort mitt val och du har ingen anledning att vara sur på mig för det, ingen av er. Vill jag inte stå i skuggan av dig så behöver jag inte det heller. Sverige är ett fritt land och det är mitt val vem jag vill spendera min tid med.

du kan ta ifrån mig vänner, vända dem emot mig, du kan sprida rykten. det visar ju bara din mognad. är det den enda sysselsättning som du har så tycker jag ganska synd om dig.

du kan göra allt, men du kan ALDRIG ta ifrån mig min värdighet!

jag har gjort mitt val och jag är stolt över det, och jag, som vanligt, står för vad jag tycker.

Till alla killar som blir förvirrade i olika situationer

När hon går ifrån dig och är arg - Gå efter henne!
När hon stirrar på dina läppar - Kyss henne
När hon puttar dig eller slår dig - Ta tag i henne och släpp henne inte!
När hon börjar svära åt dig - Kyss henne och säg att du älskar henne!
När hon är tyst - Fråga vad som står på..
När hon ignorerar dig - Ge henne din uppmärksamhet!
När hon drar sig ifrån dig - Dra henne tillbaka!
När hon ser ut som värst - Säg att hon är vacker
När du ser att hon börjar gråta - Håll om henne och säg ingenting!
När du ser henne gå - Smyg upp bakifrån och krama om henne!
När hon är rädd - Skydda henne!
När hon lutar sitt huvud mot din axel - Lyft upp hennes huvud och kyss henne!
När hon tar ditt favoritplagg - Låt henne ha kvar det och sova med det en natt!
När hon retar dig - Reta henne tillbaka och få henne att skratta!
När hon inte hör av sig på ett tag - Försäkra dig om att allt är okej!
När hon tvivlar på dig - Försvara dig med sanningen!
När hon säger att hon tycker om dig - Så gör hon det mer än vad du skulle kunna förstå!
När hon tar tag i din hand - Ta tag i hennes och lek med hennes fingrar!
När hon "bumps" in i dig - "Bump" in i henne också och få henne att skratta!
När hon berättar en hemlighet - Håll den hemlig!
När hon tittar dig i ögonen - Titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän hon gör det!
När hon saknar dig - Är hon sårad på insidan!
När du krossar hennes hjärta - Försvinner aldrig smärtan
När hon säger att det är över - Vill hon fortfarande att du ska vara hennes!

wish you were here :(

(Skriven 3 dagar efter att pappa dog.)

Frågan är varför och svaret finns nog inte.
folk säger att allt negativt som händer har något positivt med sig,
men i den här situationen känns det svårt att se något bra med det hela. Känns svårt att försöka tro att det finns någon rättvisa i den här världen. 
Varför just du?
Hur länge till ska man egentligen orka?

Jag har sett en död människa. 
Den människan var min pappa, och jag önskar att jag inte behöver se den synen igen.
även om det var fridfullt och fint så var det ändå inte vackert.
jag satt och höll hans hand nästan hela natten innan och dagen då han dog, men just när jag skulle gå och göra mig iordning för att sticka på ett ärende så slutade han andas.
han dog i min mammas armar och han fick dö hemma. Hans önskningar slog in.

Jag kan inte känna mer än tacksamhet för att jag har fått så bra familj och uppväxt.
jag är stolt över dig pappa, allt du gjorde för mig och för alla andra.
folk som inte såg dig sista tiden hade bara bra minnen av dig när du alltid skrattade och var glad.
men vi som såg dig och levde med dig varje dag har sett andra sidor med, men du var ju mänsklig som alla oss andra.

Men det känns som om man lider av någon sorts personlighetsklyvning.
även om jag bad dig släppa taget så känner man samtidigt att man inte vill något hellre än att du ska ligga i din säng så man kan gå ner till dig och bara sitta och hålla dig i handen.
 

För alltid och alltid pappas flicka

borta, Nästan utomlands :O

Ja, då sitter man här vid mammas dator i Västerås.

Min dator är på lagning för tillfället och jag kommer vara datorlös i cirka 3 veckor.

Sitter som sagt hemma hos kusinerna i Västerås och har precis varit på älsklingskusinens Konfa :) 

inte det trevligaste med kyrkor om man frågar mig.

annars helt okej, fullt med trevligt folk och så, mig går det ingen nöd på.

det var väl så läget såg ut nu, sköt om er, och tack för att ni läser min blogg :)

FAN !

Ny dag nya tag, Right?

Nja... Just nu känns det mesta bara hopplöst :(
jag är kluven inom nästan alla ämnen som är aktuella i mitt liv för tillfället, speciellt när det gäller Kärlek...

Jag och Daniel har 2 månader idag, men det känns som om gnistan har försvunnit.
det kanske inte är så konstigt egentligen med tanke på att den mest "nykära" perioden snart är över.
Eller så kanske det är som andra tror, att jag egentligen är mest kär i den nykära känslan?
eller att jag är för äventyrslysten för ett förhållande och att det känns för tryggt för mig att han en kille?
jag orkar inte mer just nu. behöver tid, inte minst för mig själv. Jag tvivlar varje dag, vissa dagar känner jag mig mer kär än någonsin och andra känns det som om jag inte har några känslor för någon.... total förvirring råder i mitt liv just nu ... vad ska jag göra? vad är det rätta?

hjälp mig för tusan!

Hål

Allt är upp och ner och jag får hela tiden känslan av att det inte kommer bli bra igen.

Förlåt för er jag svikit. Jag har betett mig som fan och jag ångrar det, men jag klarar inte av det här längre. Mår dåligt som fan nu och att ni "säger upp kontakten" med mig gör ju inte det hela särskilt mycket bättre alls... jag tror att detta kommer bli bra tids nog... eller tror gör jag inte, men jag hoppas.

Citat

"Att klaga är som att sitta i en gungstol,
du har något att göra men kommer ingenstans."

"Ett fartyg i hamn är tryggt,
men det är inte vad fartyg är byggda för."

"underskatta inte dig själv
genom att jämföra dig med andra.
det är våra olikheter som gör oss unika"

"Var du än går, gå helhjärtat."

"Gå inte alltid dit vägen leder.
gå där det inte finns någon väg-
och lämna spår"

"Vad är mod?

att konfrontera drakarna
övervinna hindren
förstå riskerna
verkligen leva
alltid hoppas
gå hela vägen
och förvänta sig det bästa."

"Ibland tror vi att det vi gör bara är en droppe i havet,
men havet skulle vara mycket mindre
utan den droppen"

"mod är att göra det du inte vågar.
där det inte finns rädsla finns heller inget mod."

The one and only...

Detta kanske låter som om ni inte betyder någonting för mig men så är det inte.

Men förtillfället finns det bara en sak som håller mig vid liv, och det är musiken.
Utan musik vore jag inget, jag vore lika mycket som luften som musiken får mig att vilja andas.
Självklart betyder ni mycket för mig med, men att höra musiken jag älskar ger mig en extra kick lixom. jag lever för den och om någon försöker ta den ifrån mig så känns mitt liv meningslöst.

förtillfället är allt bara botten, tanken på att hoppa framför tåget eller liknande har nått mitt huvud för många gånger. Och även om jag nog inte skulle ta mitt liv så finns ändå tanken där hela tiden och det är just det som skrämmer mig mycket. vet att jag inte är ensam om att må såhär, men jag behöver nog folks stöd och hjälp. det sägs att vara stark innebär inte att aldrig falla, utan orka ta sig upp igen efter varje fall. men, för varje gång blir groparna djupare och svårare att ta sig upp ur, därför vet jag inte längre vad jag ska ta mig till...

Jag står fan inte ut!

Är ditt mål att göra mitt liv till ett helvete eller vad fan håller du på med just nu?

Jag är så jävla trött på dig och all den skiten du ger mig så fort du får chansen. Jag orkar inte med dig längre och det är bara en tidsfråga innan jag verkligen sticker. Min syster är inte ängel och vid mer än 90%av alla tillfällen så är allt hennes fel, men vad e det man ska säga då? Truth is blind just like love.

Jag säger en sak; FUCK OFF! har verkligen fått nog av dig och allt du håller på med, en sak till och jag kommer sticka. Känns det bra så? som jag har förstått så e det så du vill ha det...

be om ursäkt först. Vill du ha den respekten du tror du förtjänar så får du fan visa mig en liten jävla gnutta respekt med. Ömsesidig respekt eller ingen alls, Valet är upp till dig, mamma.

Love grows when spring is in the air

Love, Love, LOOOOOOVE!

Oh yes, våren har kommit på riktigt nu och en dag som den här kan man inte annat än att njuta av livet och självklart påsklovet som började idag.

Vad är det egentligen med våren? Varför blir man extra kär såhär års?

En aning skumt om man frågar mig. Men det gör inget för känslan är så härlig så jag har inget emot det.

Har varit helt galen idag. Lyckan och vårkänskan har bubblat i mig hela dagen och snart kan jag inte hålla emot längre, snart går jag ut och skriker och hoppar av lycka.

och om en stund kommer Daniel hit, för han ska sova här inatt, sen ska vi åka tåg till min släkt i Halmstad imorrn. Ska spendera en och en halv vecka tillsammans. Klarar vi det så klarar vi nog det mesta.

Carola, mammas kompis, ska sova här inatt och har sin dotter Edith, 8 månader, med sig. Så det kommer nog bli en väldigt mysig kväll. Nu har jag massa packning att fixa, har inte gjort ett dugg ännu , haha... ha det bra !

A strange thing called Love.

3 små ord. Lätta att säg, men dock inte lika lätta att mena.

3 Väldigt starka ord. Ord som du aldrig ska använda om du inte är säker.

3 ord som knappt kan beskriva känslorna för någon eller något.

de 3 orden jag syftar på just nu är "jag älskar dig". Folk säger ofta de orden utan att mena dem.
Vad är meningen? Varför säga orden om man inte menar dem?

Hur visar man sin kärlek till någon? För mig kan det vara småsaker som får vardagen att kännas extra härlig. Kramar, pussar blommor? eller ibland kanske bara en hjälpande hand?

alla har någon som älskar dem. Jag har många som jag älskar, men jag älskar många av dem på helt olika nivåer. Syskon, föräldrar och övrig släkt, vänner, Pojkvän och en del fler till och med.

Kärlek är den absolut bästa gåvan vi har. Förmågan att kunna älska någon och att bli älskad av någon.

datorförbud...

hejsan hoppsan :) jag antar att titeln förklarar en hel del. Ja, det är sant, jag har datorförbud. Eller egentligen inte... Mamma har tagit min dator eftersom jag inte har rkat städa mitt rum... xD annars funkilerar väl allt annat, I guess? :) Jag är inte singel längre :) känns helt underbart, Han känns helt underbar. Just nu snodde jag min systers dator en stund för att jag inte hade skrivit på ett tag... jag har inte så hemskt mycket att säg, ville bara meddela läget. Återkommr när jag har något viktigt att säga er. Peace!
Daniel, Min Daniel (L)

Jag klara inte det här längre :/ erat jävla skitsnack tar verkligen kål på mig!

jag måste tillbaka, få tillbaka gamla rutiner som jag dock har tänkt sköta bättre denna gången,

jag förstå att ni alla har starka viljor, men i slutänden är det ju faktiskt mitt liv det gäller, eller hur? jag vill att folk ska lyssna på mig, jag vill göra min röst hörd och jag är trött på känslan av att jag skriker i ett fullpackat rum men det finns ändå ingen som hör. Och dom som verkligen hör mina skrik och rop efter hjälp förstår ändå inte. jag hoppas att ni någon gång kommer tänka på vad som egentligen är bäst för mig.

det här har varit en lyckad kväll. Träffade "han". och det känns jättebra! (vill dock inte nämna något namn innan det är officiellt, eftersom denna gången ska det bli på riktigt!). hände inte så mycket, men det hände ändå mer än vad jag någonsin vågade hoppas på. Jag är lycklig, en känsla som inte är speciellt vanlig i mitt liv.

Jag hoppas att det här kommer bli bra, jag vill det och jag är uppfostrad med att om man tänker positivt så blir det så, samma sak om man tänker negativt...

nu är klockan ganska mycket och jag sover hos Johanna, min underbara vän inatt :) vi ska ha kul och snacka hemlisar som bara tonåringar kan sen ska vi somna och sova som fan. Jag hoppas att ni alla får en bra fredagsnatt och att ni sover gott när ni väl beslutar er för att sova. ta hand om er, för DU är det bästa som DU någonsin kommer ha, och det enda som e säkert e att du alltid har dig själv. kanske inte så visa ord, men för en gångs skull så känns det som om jag verkligen förstår mitt eget budskap.

Guten Nacht, sov gott :)

Eng. uppsats

My new path of life.

It was the summer between junior high and high school, I can still remember everything as if it was yesterday. This was going to become the most important time of my life…

It was a warm day in the middle of June 2008. I had suffered from depression for a while, the time that I had spent in darkness felt like a hundred and thousands of years and I only wanted to give up.

But something really changed my mind; you don’t have to believe in my words, even though I am telling you the truth and nothing else.

I was walking down by the beach, or no, I was running. What did I run to? I had no clue, but now afterwards I know that I tried to escape from myself. I ran and ran and ran. I had nothing to live for, everyone was hurting me and I just couldn’t stand that pain any longer. I decided to jump, yes, commit suicide. I started to climb, climb and climb even higher and faster upwards. I knew one thing; I had to do it as fast as I could before I changed my mind. The cliff was sharp as a knife and blood from my hands was now running down my arms. “Does it matter?” I thought. I will be dead in a few minutes anyway. Then I reached the top of the cliff. I stood still for about a minute and just admired my view. The sun was setting and the world was so beautiful. I loved Mother Earth and her beautiful nature. The world was so innocent; it felt like it would never hurt me. I took three steps forward, and I was now standing on the edge. I had made up my mind; I couldn’t find my reason to live. But why did I hesitate? I wasn’t afraid of dying. I took a deep breath and just as I was about to jump I changed my mind and I felt that I needed two more minutes to think about my decision. But when I finally had made the decision to wait a strong wind came and blew me off the cliff. It was less than a matter of seconds but I succeeded to grab the cliff edge with both of my hands. My poor hands were bleeding again, and this time they were bleeding more than ever. My hands got all wet and slippery by the blood, and just when I was about to lose my grip totally an old man with a long gray beard reached me his hand. I took his hand, but he wouldn’t pull me up. He gave me two choices number one was; He would help me up on the condition that I promised to take care of my life and try to seek happiness. Choice two was; to let go and fall. I knew that no one could save me then, not even the best surgeon in this world.

This was not a hard choice to make. I choose life, because we are on this earth to live our lives. And if you die, you can never turn back again. My life is more happy and joyful now. And I only want to say thanks to that old man. But he disappeared, he came from nowhere and then he was just gone. After this incident I do believe in guardian angels.

Finally!

***

Äntligen känns det som om saker och ting börjar lösa sig.

Jag känner mig lycklig och allmänt välmående idag. Det som har hänt tillhör det förflutna och jag är så förbannat trött på att stå på samma jävla ställe och stampa, dag efter dag, vecka efter vecka. Nu får det vara nog och bli nya tag.

I fredags träffade jag en kille på en fest hos en kompis, väldigt söt, smart, snäll och trevlig.

Det känns som om jag börjar komma över Tobias... ÄNTLIGEN! Han jag träffade frågade om min msn och han fick den, 2 dagar senare hade han mitt nummer med.... :)

Vi sms:ar väldigt mycket och han är väldigt bra för mig tror jag. Han är visserligen bara ett år äldre än mig, men i detta fallet så tror jag inte att det gör särskilt mycket. Vi är ganska lika på många sätt och det känns som om vi har ganska mycket att prata om.

Det jag gillar med den killen är att han vågar verkligen vara sig själv och är verkligen inte någon player. Han kanske är bra för mig? Vad vet jag? jag tror iaf jag är beredd att ta chansen om den kommer :)

mitt blod, min DNA mitt arv, MIN PAPPA!

6 månader och 12 dagar 10 timmar och cirka 20 minuter.

så lång tid har det gått sedan du försvann från oss i somras. Om det hade varit möjligt så hade jag gjort allt i min makt för att få tillbaka dig. Och jag har verkligen förstått uttrycket "Don't know what you've got 'til it is gone". Alla hårda ord jag sa till dig, om tiden hade gått att spola tillbaka så hade jag tagit tillbaka alla dom sakerna.

Jag kommer ihåg tiden då jag var liten och vi bodde i Halland. Jag saknar det livet med den stora gården och alla djuren vi hade. Och alltid när jag hjälpte dig med saker och ting eller bara spenderade tid dygnet runt, vi var oskiljaktiga och jag skulle betala vilket pris som helst för att få dig tillbaka för en dag så att jag kan förklara de här känslorna och orden mellan 4 ögon, men det svider och gör ont när man inser att man måste leva i verkligeheten och gå vidare i livet.

Jag har alla minnen kvar men jag är så fruktansvärt rädd för att de kommer blekna bort i framtiden. Som alla foton, Fotografier och minnen bleknar, det är fakta.

Just nu känner jag väldigt mycket tacksamhet, för att fick 2 väldigt bra föräldrar som älskade varann och det var verkligen "Tills döden skiljer oss åt".

Ni andra som läser min blogg, många tycker säkert att jag är knäpp när jag erkänner att jag tror på andrar och en "andra sida" fast dock inte himlen. Men älskade pappa, jag vet att du är vid min sida, har fått bekräftelse på det många gånger. Lämna mig aldrig, jag har alltid känt mig trygg i din närvaro och det känns skönt att tro på att du fortfarande finns med mig.

men till dig säger jag som mamma hade sagt, "tills döden skiljer oss åt, och även efter det"

Vi ses i Nangijala

Föralltid pappas flicka

Celibat? det vore nog det bästa...

Tobias,

För tillfället känns allt verkligen bara hopplöst...

Jag kan inte förstå att eller hur det kunde bli såhär, men allt jag vet är att det är inte såhär någon av oss hade tänkt att det skulle bli eller vill ha det.

Känslor kan man inte styra över, det är jag väl medveten om men var det nödvändigt att ge mig falska förhoppningar som du sedan krossade rakt i ansiktet på mig?

Jag är så förbannad men mest på mig själv faktiskt. Hur kunde jag tro att det var mig du ville ha? Jag satte vår vänskap på spel innan idag och jag var inte särskilt snäll mot dig, varken jag eller hon den andra, som är en av mina vänner. Vi pressade dig något enormt och jag ber om ursäkt för det. Du och hon vet lika väl som jag att det jag gjorde var inte likt mig och det var verkligen inte min avsikt att det skulle bli såhär.

Ett år har gått och jag kan fortfarande inte släppa taget om dig. Känns kanske jobbigt för dig att höra dom orden. Men nu har jag insett det faktum att jag inte har något annat val än att acceptera att ni två älskar varann och att det inte finns något jag kan göra åt det. Det svider väldigt hårt inombords, men jag har blivit sviken förut så jag kommer nog överleva det här med. Det som inte dödar härdar, sägs det.

Ni som verkligen känner mig vet hur mycket problem jag har haft i mitt liv, mobbning, våldtäckt, falska vänner och sen att min pappa dog för ett halvår sen gör inte allt bättre. Jag har strävat efter att bli lycklig så länge, men jag tror att man inte blir det av att måla upp visioner om lycka framför ögonen. Jag tror man måste leva i nuet och tänka positivt, men hur lätt är det egentligen med alla bakslag som blir hårdare och hårdare? Och såren då, som alla människor utan konsekvenstänkande har gett mig, försvinner dom såren? Kanske, det är möjligt att tiden läker dom men tiden suddar inte ut mina ärr som sitter så djupt ner i själen att ingen kan förstå.

Tobias, min kära vän, du är en av mina bästa vänner och jag önskar att jag har dig vid min sida föralltid... jag är glad över att du känner att du kan lita på mig och att jag kan lita på dig. den vänskap vi har kan INGET någonsin ersätta, försvinner du ur mitt liv så bryter jag ihop totalt. Lämna mig aldrig för du är något av det bästa jag har i mitt liv och jag vill att det ska förbli så!

confused. . .

Jag vet inte vad jag känner för tillfället. jag känner mig tom, förvirrad och utmattad.

Men varför? Jag kan inte förstå, har har inte lust med något just nu. killar, kompisar, familj? NEJ... jag vill bara vara i min ensamhet just nu, för tillfället behöver jag nog hitta mig själv en aning. känns som jag glidit bort från mig själv. vet att det låter konstigt i era öron, men, jag hittade mig själv för ett tag sedan men jag har förändrats sedan dess.

Jag förändras hela, hela tiden. Tillhör det med att bli äldre eller? Jag fick en fråga innan som löd; "förstår du dig på dig själv?" och jag svarade "nej är det meningen?" är det egentligen meningen att man ska göra det som tonåring i denna världen? en värld som är så käpprätt åt helvete att ingen förstår någonting längre? En låt med text som beskriver bland annat vad jag menar är Lars Winnerbäck - Du gamla fria nord och bästa delen är "varför inte stänga av solen fort? För vi lever inte länge nog för att rätta till allting dom gjort mot dig."

Vad är det egentligen vi gör mot vår värld? Den som våra förfäder, och våra förfäders förfäder kunde hålla ren och fin håller vi just nu på och förstör med kärnkraft, oljeutsläpp, industriområden, fossila bränslen och annart skräp. Nu borde det väl ändå vara dags för folket här att skärpa sig? jag har tillochmed gett mig själv en tankeställare nu, och jag ska ändra på mig, men ni behövs med!

"En resa på 1000 mil börjar med ett enda steg"

det är allt jag har att säga för inatt, sov gott allesammans och ta hand om er (:

MVGuppsats , skolarbete, svenska

Vad är hat?

Om man slår upp det ordet på wikipedia så står

det följande;
”Hat, en passion, vars grund är en olustkänsla

vid föreställningen om hatets föremål och som

yttrar sig i ett permanent begär att skada detta.”

Hat är en stark känsla och ett väldigt starkt ord. Ett ord så starkt att det ibland inte borde få användas i vissa sammanhang. Men hur känns det egentligen att hata någon och vad innebär det? Hat kan vara ledsamhet, ilska och aggressioner. I min mening finns det inget positivt i att hata någon eller något och det leder oftast inte till att något blir bättre. Känslor av ilska och ångest så starka att de inte kan beskrivas, för mig är det hat.

Jag har lätt att säga ”jag hatar dig” utan att egentligen mena det. Det måste gå långt innan jag kan säga att jag hatar en person och mena det. Det finns en person jag kan säga att jag hatar, men bara en. Han gjorde mig illa, folk säger att tiden läker alla sår det må vara sant, men tiden suddar inte ut några ärr. Han gav mig men för livet och det är något jag måste lära mig leva med, för jag själv blir inte lyckligare av att gå runt och tycka synd om mig själv när jag vet att han gjorde alla fel man kan göra. Det finns även saker som jag hatar som tillexempel cancer, svält, misshandel, djurplågeri och andra fenomen som i min värld inte borde få existera. Och när är det egentligen rätt att hata någon? Är det någonsin rätt? För mig beror det på, har någon gjort mig eller mina nära riktigt illa så hatar jag den eller dem utan tvekan.

Självklart kan hat få följder med. Jag syftar inte bara på att man inte mår bra själv av det, utan även att adrenalinet som produceras kan göra dig så förbannad att du slår ner någon du hatar. Vem får egentligen mest problem? Är det jag som slår eller är det han som blir nerslagen? Självklart är det ju jag som slår som får problemen. En långvarig ilska bränner sönder dig själv inombords, så som Buddha lär ha sagt att allt hat, ilska och negativa tankar kan liknas vid ett glödande klot som du håller i handen. Ju längre du håller klotet i din hand, desto mer skadar du dig själv.

Världen är full av människor som hatar utan anledning. Människor som dömer efter ålder, hudfärg, kön, religion sexuell läggning och mycket mer. Men vad vinner man på att döma?
En afrikan blir inte mindre svart bara för att du tycker det. En homosexuell eller bisexuell person blir inte heterosexuell av ditt hat. Min mamma fick mig att läsa grottliknelsen av Platon. Där förstår man uttrycket ”min sanning är inte din sanning”,
t.ex. att örnen som flyger ser vår värld ut sitt perspektiv och grodan som hoppar på marken ser samma värld ur ett helt annat perspektiv men ingen av dem har fel, för det är samma värld fast från två helt olika vinklar.

Men vad är motsatsen till hat? Det tycker jag är en otroligt svår fråga. Dem flesta skulle nog faktiskt svara kärlek, men jag är inte hundra procent säker på det. Jag har funderat lite på om likgiltighet skulle kunna vara motsatsen, eftersom hat och kärlek ligger så nära varandra men efter lite betänketid så drog jag slutsatsen vid att kärlek och hat är varandras motsatser och Likgiltighet ligger i mitten. Föreställ dig att kärlek ar vitt och hat är svart, då är ju likgiltigheten grå. Kärlek är det mest positiva som finns och hat är det mest negativa som finns.

En mycket onyttig men ändå trevlig helg :)

Jahapp :)

(bilden föreställer en witch i spelet left 4 dead)

Då började ju helvetet igen :/ skolan börjar 08.15... men jag tror faktiskt att jag kommer överleva det :D

Helgen har väl varit minst sagt underbar, dock inte så bra för min lilla kropp...

Var med två underbara killar, även mina 2 bästa kompisar, Pontus a.k.a. Kane, och Tobias a.k.a. Roth (: Lan natten mellan lördag och söndag jupp jupp. därför mår inte min kropp bra, eftersom jag har rejäl sömnbrist nu :P haha jag borde verkligen gå och lägga mig nu när jag ser på klockan... men njet... för nu ska jag spela left 4 dead sådeså ha det absolut bäst och var väääldigt rädda om varann

SwaLLowThePain

Varför blir man inte accepterad om man inte ser ut som alla andra?

För en vecka sedan rakade jag av mina ögonbryn, färgade håret svart och började sminka mig svart med. Efter 2 timmar i skolan hade jag redan tagit emot mer skit än vad någon som ser ut som en ”medelsvensson” gör på hela sin högstadietid. Det här gör mig bara förbannad, för vem har rätt att döma mig bara för att jag inte vill se ut som en i mängden? Vilken idiot har bestämt att man är en bättre människa om man inte vågar sticka ut? Själv så tål jag skiten som folk ger mig. Jag ser ut så här, det är min kropp och mitt val. Om folk inte kan hålla sina åsikter för sig själva så tycker jag bara synd om dem.

Hur ska man se ut då? Ska man se ut som alla andra tjejer med för mycket brunkräm, stora bröst och en så smal midja att hon nästan går av på mitten? Hur kan man överhuvudtaget tycka att det är vackert? Jag tror att många flickor blir påverkade av skönhetsidealen redan i tidig ålder, för hur många småtjejer vill inte se ut som deras nyaste och finaste Barbie? Om Barbie var en levande kvinna skulle hon vara 180 cm lång och väga 39 kilo.

Är det media som gör att vi tjejer mår så dåligt och har en känsla av att vi inte duger, är snygga nog eller bara inte räcker till? Jag tror det. Jag tror att man blir så påverkad av tidningar, filmer, reklam, med mera. Ingen annan kan bestämma hur jag ska klä mig, ha håret eller sminka mig. Jag ser upp till folk som vågar vara annorlunda och sticka ut, folk som inte bryr sig ett dugg om vad andra säger.

Jag har gjort en del research. Och jag hittade en sida som handlade om skönhetsideal. Den handlade om 4 ungdomar på Katedralskolan i Linköping som hade intervjuat folk i sin egen ålder, och det visade sig att 70 % av ungdomar i åldern 16-18 påverkas av medias skönhetsideal. Men betydligt fler tjejer tycker att den påverkan är negativ. Tjejerna är också i större utsträckning än killarna missnöjda med sitt utseende.

Hur ska man då få folk att förstå att det inte spelar någon roll vad media säger, utan det enda som betyder något är det man själv tycker. Känner du dig snyggast och samtidigast mest bekväm i ett plagg så ta det på dig, för efter allt så är det du som ska trivas och inte dina vänner. Strunta i vad andra säger till dig. Låt andras ord rinna av dig som vatten på en gås.

Hat, min livsstil.

Varför?

Hur kan det nu komma sig att jag aldrig lär mig av mina misstag?

Ett snedsteg och jag är tillbaka där jag en gång började,

tillbaka på ruta 1 som så många brukar beskriva det.

Jag blir nog aldrig av med mitt självdestruktiva beteende, aldrig.

Jag har, ända sedan jag var mycket liten,

haft ett behov av att skada mig själv på olika sätt.

Nu börjar jag undra, är det så att jag har otur bara eller är jag beroende av den själsliga smärta som jag själv orsakar? Jag kämpar och kämpar, dag ut och dag in och vissa dagar mår jag så dåligt att jag måste kämpa för att ens klara av att stå på benen.Ibland känns det som att livet inte har någon mening, vad är meningen med att vara ensam, övergiven och helt enkelt sämst? Inget det finns ingen mening