Långt kvar till fredag :-(

Sitter på bussen på väg till jobbet nu :-)
3 dagar med hårt arbete väntar mig sen är jag ledig på fredag :-)
Känns dock ganska trist att inte vara ledig på helgerna...

Har kollat igenom alla säsonger av sex and the city nu och avslutade mitt maraton med filmerna. Helt underbar serie! Den har verkligen allt.
Känner sååå många gånger att man kan relatera till vissa av karaktärerna. Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha blir precis som riktiga personer, känns nästan som ens vänner och det är lika sorgligt när en serie tar slut, man har ju ändå lärt känna karaktärerna.
Har känt att jag kan relatera extra mycket till carrie på ett sätt. Alla dessa jävla skor som man köper, spenderar myyycket pengar på som sen bara står i garderoben, men man är fortfarande lika förälskad i dem för att kunna sälja/slänga :-P

Alla som känner mig vet att jag älskar fina skor och hade jag haft överdrivet mycket pengar så hade jag även haft överdrivet med skor som jag aldrig hade använt ^^

Nu har jag kommit halvvägs, ska luta sätet tillbaka, höja volymen i lurarna och bara vara en stund... det är sååå skönt :-)

Längesedan sist, men ibland känner man bara för att skriva av sig

Fullt med tankar som snurrar runt, vad ska man göra av livet? Mindre än ett år till studenten, vart fan tog tiden vägen?

Snart 3 år tillsammans med min älskling, ställer samma fråga igen...

Man kanske skulle ta vara på tiden lite bättre? Skämma bort sig själv mer? nja... tanken slår mig ofta, men tiden flyger fortare förbi än man hinner med. Det enda som händer är att tiden går lika snabbt ändå, dock står man fattigare än innan för allt "lyx" man har unnat sig. Hellre leva på en låg budget och vara lycklig ändå, än att slösa och inte ha någon budget alls att leva på? kanske det...

Idag har det varit lite tankar på en specifik sak...

Om en vecka, exakt en vecka så är det 4 år sedan den värsta dagen i mitt liv. Ni som känner mig vet vilken dag jag syftar på.

Alla har hela tiden sagt att "det blir lättare"

Har de haft rätt? nja, både ja och nej. 

Vissa dagar är lite lättare under tiden andra dagar är svåra, nästan svårare nu än 4 år sedan.

Där finns ett tomrum och en saknad inom mig som jag inte tror att någonting någonsin kommer fylla helt. Vissa stunder vill jag bara gräva en grop och försvinna ner i, medan andra stunder är jag fylld av lycka. 

Man blir lätt sinnesförvirrad när depressiva tankar går över till överdriven eufori på bara någon minut. När jag blir arg så blir jag väldigt arg, när jag blir ledsen så blir jag extremt ledsen och när jag blir glad så blir jag så överdrivet glad att jag nästan skrämmer mig själv. Så har det varit hela mitt liv, och jag kan väl säg att jag har blivit bättre på att hantera det, eller kanske bara blivit van. 

Ibland kan jag känna mig som världens mest ensamma människa, trots att jag alltid har folk runt mig som finns där. Känns själviskt på något sätt, men det känns som att ingen förstår till hundra %. Hur mycket de än försöker och vill så kommer de aldrig förstå mina känslor helt, det är jag säker på.

Med tanke på att jag inte ens själv förstår dem...

Jag har en underbar sambo som gör allt i sin makt för att få mig att må bra, han är solskenet i mitt liv. 

Utan honom hade jag aldrig klarat mig. 

Utan honom hade jag varit ingenting. 

Utan honom hade jag inte mått så bra som jag gör. 

Utan honom hade jag aldrig fått veta vad kärlek är!