helvetes jävla bajs...

jag vill inte, orkar inte, står fan inte ut.
sinnessjuka, patetiska svin.

du har förstört mitt liv en gång, en gång för mycket!
varför just jag? varför ska jag vara den att plågas i all jävla oändlighet?

det borde vara du ditt svin! du borde känna skam, så stor att du inte vill leva mer.

all skit du satt mig igenom ska jag ge igen för, 1000 gånger värre.

jag hoppas du ruttnar inom helvetets svarta portar

Give me the drink of the fluid
That disintegrates
And lend me the sweet balm and blessing
Of forgetfulness, empty and strong
Lethe

Hold me near, unravel the stars
As I speed through the heavens
Speed through the night
For you are my blade and my rope
Your are my
Lethe

In currents of cobalt
You storm through my heart
To sever, to puncture
The memories that burn
Let sweep through the arteries
In sharp stabs of pain
Your talonlike fingers to kill me again

Steal me, invade me and charge me again
For I burn and I shudder
Burn with each movement of

So, cleansed through a floodlight
I appear; renewed and reforged
Caressed by the sweet balm and blessing
Of forgetfulness, empty and strong
Lethe

Hold me near, my one friend and guide
As I drown through your fingers
Drown through your love
For you are the life I hate
You are my
Lethe

Drag me down, in passionate sighs
With the ocean above me
And flames in my eyes
And grant me a life I can live
Without...
Take me away..

...From the life that I hate.

Mina ögon ser mer än ytan
mina fingrar känner mer än kyla
mitt förtroende är ärrat
jag skrattar åt allt jag ser

Jag föraktar, det vinner i längden
bakom hatat gömmer sig rädslan
jag har gråtit slut alla tårar
jag trodde, men se på mig nu

Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt
vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild
skriker varje dag ut min längtan till mig själv
jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt

Vi famlar runt i grottor
utan lykta, utan ljus
här finns det bara mörker
kan någon visa vägen ut

I tider av förändring
och desperata försök
vi får aldrig veta innan
vad som finns vid nästa krök

Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut
för långt åt fel håll, där finns det inget ljus
allt blir en enda chansning utan början, utan slut
vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån

Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol

Hål, hål, hål och åter igen hål.

Jag känner mig ihålig och likgiltig, inga känslor alls för någonting.

det enda jag känner är ensamhet och tomhet. vill bara skrika ut min ilska så att världen kan förstå hur jag känner.

vill bara få alla att förstå hur jag faktiskt mår. jag vill bara ha någon vid min sida, någon som bryr sig och förstår mig.

kan det verkligen vara så svårt att hitta någon äkta? någon som man bara kan hålla om och bry sig om. en egen hund? djur dömer aldrig, det är det bästa med dom.

det enda som kan rädda mig nu är musiken, det är den som får mig att vilja ta mig ur sängen på morgonen, det enda jag lever för just nu.

ska bli skönt att börja skolan igen, få ha musiklektioner :)

one year ago... but it still feels like yesterday

Livet är verkligen skört.
Men varför inser man nästan det aldrig förrän den är för sent, när personerna man älskar är borta
och hela ens liv vänds upp och ner?

Pappa, nu är det på dygnet exakt ett år sedan du försvann från mig, bort, som en vindpust sveper förbi. Allt gick så fort, hela sjukdomstiden. för fort för att man skulle hinna acceptera situationen.

ett år har gått och jag kan inte förstå, VILL inte förstå att du är borta, att det är slut och att jag aldrig mer kommer få se dig, krama dig, höra din röst, prata med dig, bråka med dig.

det gör ont, folk säger att livet går vidare, men det känns fortfarande ovant att inte ha 2 föräldrar vid min sida. Nu har jag en kvar, och jag borde kanske visa min uppskattning mer, men det är så svårt, vi är ju nästan aldrig sams

en sak har jag börjat lära mig här i livet, håll dig till folket du bryr dig om och gillar, och låt dom få veta det, veta att dom betyder någonting för dig.
personer som du inte gillar kan du istället ta avstånd ifrån, att tjafsa och bråka med personer som du ändå inte bryr dig om, känns det egentligen värt det?

livet är för kort och dyrbart för att slösa det på sånt som inte betyder någonting. gör istället livet till någonting som du vill minnas om 70 år.

det kan ta slut om 1 minut, det kan ta slut om 90 år. man vet aldrig i förväg, ta vara på alla underbara stunder och glöm dom mindre underbara...

ni som läser min blogg är guld värda!

Folket! ni är dåliga på att kommentera!

sitter för tillfället i Nyköping vid min storasysters dator och degar.
värmen utifrån är extrem och hemsk. Men nu tycker inte jag att vi ska klaga, för det gör vi svenskar hela tiden, e det inte för kallt så e det för varmt och e det inte för varmt så e det för kallt... och när det väl är lagom så hittar man alltid någon fel med det med.

Som sagt är i Nyköping nu och Min syster visste inte ens om att jag skulle komma. helt och hållet en överraskning. Hon blev ju minst sagt glad :)

men jag börjar redan sakna nisse jättemkt...

hör av mig mer om någon dag när jag har något vettigt att säg. Puss på er alla :)