skiter i vilket faktiskt.

jag orkar inte bry mig om er längre...

vi skulle vara så bra vänner allihopa, men ändå glömmer ni bort mig totalt.
så jävla sur jag blir. Tingvalla, tjejkvällar, bowling.

Ända sen jag började kompassen så skiter ni totalt i mig och det är inte ens någon som frågar längre, är det vänskap? nej, jag tycker inte det verkar så...

det e hela tiden saker, men när vi har lektioner tillsammans så är ju allt hur bra som helst, var gick det fel? vad har jag gjort er?

eller ni orkar bara inte bry er om någon som "övergett" er längre?
är det så ni tror att det är så kan jag säga en sak, TÄNK OM. när det gäller kompassen så hade jag inget val, inte någonting att säga till om eftersom rektorerna bestämde det, INTE JAG!

och sen komma med en ursäkt som "vi trodde inte att du ville..." HA! tro och veta är totalt skilda saker. ni kan ju inte veta utan att fråga.

är sanningen egentligen den att ni inte vill umgås med mig så säg det istället, för det sårar mycket mindre. i det här fallet så tål jag att höra sanningen.

eller, rättare sagt, i det här fallet blir jag förbannad om jag INTE får veta sanningen.

ska det vara på det viset så kan jag klara mig lika bra utan er, jag kan leva lycklig ändå och jag kan sova gott om nätterna.

jag hoppas ni läser det här, och kom förfan inte med någon dålig ursäkt.

jag saknar det vi hade, ljög ni när ni sa att ni saknade det med eller ni bara fortsätter glömma mig och sedan låtsas som om ingenting hade hänt?