Summa sidvisningar

torsdag 13 augusti 2009

one year ago... but it still feels like yesterday

Livet är verkligen skört.
Men varför inser man nästan det aldrig förrän den är för sent, när personerna man älskar är borta
och hela ens liv vänds upp och ner?

Pappa, nu är det på dygnet exakt ett år sedan du försvann från mig, bort, som en vindpust sveper förbi. Allt gick så fort, hela sjukdomstiden. för fort för att man skulle hinna acceptera situationen.

ett år har gått och jag kan inte förstå, VILL inte förstå att du är borta, att det är slut och att jag aldrig mer kommer få se dig, krama dig, höra din röst, prata med dig, bråka med dig.

det gör ont, folk säger att livet går vidare, men det känns fortfarande ovant att inte ha 2 föräldrar vid min sida. Nu har jag en kvar, och jag borde kanske visa min uppskattning mer, men det är så svårt, vi är ju nästan aldrig sams

en sak har jag börjat lära mig här i livet, håll dig till folket du bryr dig om och gillar, och låt dom få veta det, veta att dom betyder någonting för dig.
personer som du inte gillar kan du istället ta avstånd ifrån, att tjafsa och bråka med personer som du ändå inte bryr dig om, känns det egentligen värt det?

livet är för kort och dyrbart för att slösa det på sånt som inte betyder någonting. gör istället livet till någonting som du vill minnas om 70 år.

det kan ta slut om 1 minut, det kan ta slut om 90 år. man vet aldrig i förväg, ta vara på alla underbara stunder och glöm dom mindre underbara...

ni som läser min blogg är guld värda!

2 kommentarer:

  1. *Kramar och Tankar*

    /Tanten

    SvaraRadera
  2. Tänker på dig och familjen gumman.
    Kan inte säga att jag vet hur det känns,
    men jag försöker förstå och gör mitt bästa för att alltid finnas för dig.
    även fast jag kanske inte är den första du kommer till och pratar med om det är något.
    men jag hoppas du vet, att om du vill ochbehöver
    så lyssnar jag, spelar ingen roll vad det handlar om jag lyssnar
    och jag tänker göra mitt bästa för att förstå.
    det har ju liksom alltid varit vi två sen barnsben.
    när vi var som tvillingar men nu är vi så olika.
    men vi är ändå pernilla och johanna som är bättre än alla andra.
    jag älskar dig min kära kusin och tänker alltid stötta dig i vilken situation det än är.

    SvaraRadera

Kommentera Tack! :)