Hål, hål, hål och åter igen hål.

Jag känner mig ihålig och likgiltig, inga känslor alls för någonting.

det enda jag känner är ensamhet och tomhet. vill bara skrika ut min ilska så att världen kan förstå hur jag känner.

vill bara få alla att förstå hur jag faktiskt mår. jag vill bara ha någon vid min sida, någon som bryr sig och förstår mig.

kan det verkligen vara så svårt att hitta någon äkta? någon som man bara kan hålla om och bry sig om. en egen hund? djur dömer aldrig, det är det bästa med dom.

det enda som kan rädda mig nu är musiken, det är den som får mig att vilja ta mig ur sängen på morgonen, det enda jag lever för just nu.

ska bli skönt att börja skolan igen, få ha musiklektioner :)