Jag klara inte det här längre :/ erat jävla skitsnack tar verkligen kål på mig!

jag måste tillbaka, få tillbaka gamla rutiner som jag dock har tänkt sköta bättre denna gången,

jag förstå att ni alla har starka viljor, men i slutänden är det ju faktiskt mitt liv det gäller, eller hur? jag vill att folk ska lyssna på mig, jag vill göra min röst hörd och jag är trött på känslan av att jag skriker i ett fullpackat rum men det finns ändå ingen som hör. Och dom som verkligen hör mina skrik och rop efter hjälp förstår ändå inte. jag hoppas att ni någon gång kommer tänka på vad som egentligen är bäst för mig.

det här har varit en lyckad kväll. Träffade "han". och det känns jättebra! (vill dock inte nämna något namn innan det är officiellt, eftersom denna gången ska det bli på riktigt!). hände inte så mycket, men det hände ändå mer än vad jag någonsin vågade hoppas på. Jag är lycklig, en känsla som inte är speciellt vanlig i mitt liv.

Jag hoppas att det här kommer bli bra, jag vill det och jag är uppfostrad med att om man tänker positivt så blir det så, samma sak om man tänker negativt...

nu är klockan ganska mycket och jag sover hos Johanna, min underbara vän inatt :) vi ska ha kul och snacka hemlisar som bara tonåringar kan sen ska vi somna och sova som fan. Jag hoppas att ni alla får en bra fredagsnatt och att ni sover gott när ni väl beslutar er för att sova. ta hand om er, för DU är det bästa som DU någonsin kommer ha, och det enda som e säkert e att du alltid har dig själv. kanske inte så visa ord, men för en gångs skull så känns det som om jag verkligen förstår mitt eget budskap.

Guten Nacht, sov gott :)