Varför?
Hur kan det nu komma sig att jag aldrig lär mig av mina misstag?
Ett snedsteg och jag är tillbaka där jag en gång började,
tillbaka på ruta 1 som så många brukar beskriva det.
Jag blir nog aldrig av med mitt självdestruktiva beteende, aldrig.
Jag har, ända sedan jag var mycket liten,
haft ett behov av att skada mig själv på olika sätt.
Nu börjar jag undra, är det så att jag har otur bara eller är jag beroende av den själsliga smärta som jag själv orsakar? Jag kämpar och kämpar, dag ut och dag in och vissa dagar mår jag så dåligt att jag måste kämpa för att ens klara av att stå på benen.Ibland känns det som att livet inte har någon mening, vad är meningen med att vara ensam, övergiven och helt enkelt sämst? Inget det finns ingen mening
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Tack! :)