Folket! ni är dåliga på att kommentera!

sitter för tillfället i Nyköping vid min storasysters dator och degar.
värmen utifrån är extrem och hemsk. Men nu tycker inte jag att vi ska klaga, för det gör vi svenskar hela tiden, e det inte för kallt så e det för varmt och e det inte för varmt så e det för kallt... och när det väl är lagom så hittar man alltid någon fel med det med.

Som sagt är i Nyköping nu och Min syster visste inte ens om att jag skulle komma. helt och hållet en överraskning. Hon blev ju minst sagt glad :)

men jag börjar redan sakna nisse jättemkt...

hör av mig mer om någon dag när jag har något vettigt att säg. Puss på er alla :)

In love

Har spenderat nästan ett dygn med underbaraste. Minuten han satte sig på tåget började jag sakna... och det känns redan hemskt, inte ens varit ifrån honom i 12 timmar, men ändå svider det. Jag känner nästan ett beroende, jag kan verkligen inte få nog. Myspys pussar och kramar e allt jag kan tänka på just nu. Min Nisse, endast min!
13/ 7 dagen då jag sent kommer glömma, om jag ens någonsin vill göra det.

jag hoppas verkligen det håller, Jag vill ha något seriöst, och ska man inte satsa på det när man inte ens kan föreställa sig ett liv utan personen?

Nils Jakob, du är "the one and only" och så ska det förbli! <3

ensamheten svider

en dag till har gått...
utan ett enda bevis på att du lever, och det känns så jobbigt för ord kan inte beskriva min saknad

jag håller på att bli trollbunden av denna mystiska varelse, varje sekund utan honom känner jag saknad och när en kille som jag i vanliga fall hade kollat in går förbi så känner jag ingenting, ser inte ens någon annan, för i mitt liv för tillfället existerar bara han, killen som jag "av misstag" fick tag på numret av (hihi).

jag ångrar inte att jag la numret i huvudet, inte för en sekund. Och jag hoppas inte han ångrar att vi har kommit såhär långt som vi har. han är den som jag vill spendera min lediga tid med.

Natten då jag sov hos han var den mysigaste på riktigt, riktigt länge. Att känna någons armar runt kroppen innan man somnar är nog den absolut mest underbara känsla man kan framkalla en natt med en så speciell person.

vet inte om han inte svarar mig på sms för att telefonen e död eller han inte känner för det, men självklart så tror man oftast mest på det negativa så...

får vänta och se, han kommer ju inte undvika mig resten av livet direkt

Och nu kan jag villigt erkänna att jag är kär!

:)

Think i Might be in love...

kanske, vet inte, förvirrad!

eller nja, snarare bara intresserad...

Han e fin, snäll, omtänksam, rolig och allmänt knäpp (på samma nivå som jag)

jag känner mig lite som en terrorist på sms, inte riktigt meningen, men jag vill bara snacka med han heeeela tiden, och varje gång jag ser hans namn på mobilskärmen lyser jag upp, starkare än solen :)

snälla, låt mig få känna den här lyckan ett tag till!
den går inte att beskriva!

för övrigt så har jag kommit fram till min storasyster i nyköping nu :) har det ganska mysigt och så, tagit årets första dopp i havet idag, WONDERFUL! nu, äntligen NU kan jag känna att det är sommar på riktigt :D

PÅ fredag blir det att åka härifrån till Småland och fira typ alla i släkten som blir 50 denna sommar :) ännu bättre !

Underbara sommar, TA ALDRIG SLUT!

FUCKIT!

Jag orkar inte!
jag vill inte!
ta bort mig innan jag tar bort mig själv!

Hur kunde jag vara så in i helvetes dum och falla för dig? du kommer aldrig se på mig på det viset, aldrig någonsin.

du kommer aldrig se på någon på det viset, så väl känner jag dig! Men vill jag egentligen känna dig?

varför vill jag bara gråta och skrika? och varför kan jag inte det när jag försöker? varför ska all lycka alltid ha ett bakslag?

Är trött på känslan av ensamhet när jag vaknar på morgonen? jag vill att där ska ligga någon brevid mig, en vacker individ, som du, bara känna din värme och all närhet. Någon man kan väcka med en puss på pannan och hålla om när man känner sig osäker och rädd, någon vars armar alltid e öppna och redo för att ta emot mig. Någon som man gömma sig hos. någon att älska.

En jävla sommar det här skulle kunna bli...

summer :D

Så var det här skolåret slut.
Planerna inför sommaren är många, och långa!

Frankrike, Nyköping, småland, flytt, vänner och familj, Jobba 3 veckor... inte mycket tid kvar, måste försöka ägna mer tid år mina ögonstenar Edith och Moa i sommar. Och att sitta barnvakt för dem skulle jag aldrig kunna säga nej till, underbara ungar!

Nu bor jag på annat ställe, inte hos mamma på heltid. Och har flyttat hit de mesta av mina saker nu , tavlor, prydnadssaker, smink, kläder, gitarrerna och nästan allt annat jag äger, dock inga möbler.

Allt känns bara så bra, och sommaren 2009 ska bli den bästa på länge. jag trivs i mitt nya hem, och jag trivs med mig själv, mina val och mina vänner.

Är inte ens sur på mig själv för att jag fick IG i snitt i betyg, värdsliga ting och det berodde på att lärarna inte har underlag nog för ett G, eftersom jag bytt klass. får kämpa hårdare nästa år, jag ska in på Omvårdnadsprogrammet! ingen tvekan, jag SKA!

känslorna inom mig e kraftiga och det bubblar i magen när jag tänker på sommarlov! vill bara ut och skrika ut mina sommarkänslor, skrik av lycka, längtan och lättnad över att skolan e slut.

åt fanders med Sverige

Svea rike... hur långt ska det behöva gå?
ska man behövla slå ner någon för att folk ska fatta på vilken nivå allt ligger?
trött på allt nu, trött på sveriges samhälle. Ta bort mig!

Jag har lidit av psykiska problem ett tag, det är bättre nu, men kommer det någonsin bli riktigt bra? har tackat nej till antidepp, vill inte utveckla fler beroenden. I min tro så finns problemen kvar när tabletterna tar slut, och vilken nytta gör de då?

varför ska man behöva skada sig själv eller andra innan folk ska förstå hur psyket egentligen mår? och hur kommer det sig att soc inte ringt tillbaka nu efter mer än en månad? sitter de och rullar tummarna i väntan på att jag ska döda någon så att de måste göra sitt jobb?
varför tar de inte bara tummen ur chokladrännan och gör något innan det är för sent? Och varför är rektorn emot allt vad elever heter? hur kan det få lov att gå så långt?

svenska samhället är påväg i fel riktning, rakt bakåt i utvecklingen. eller är det framåt? har människan bara blivit latare?

vad tror du?