Ensam...

Här sitter jag ensam i min lägenhet. Ser på allt som är mitt runt mig, friheten, att jag gör vad jag vill.
Ändå finns den där, klumpen i magen. Ensamheten är outhärdlig. Litar inte på mig själv, behovet av att på olika sätt skada mig själv har alltid funnits där och är mycket svårare att kontrollera när man  är ensam.
Tiden går så sakta, lixom bara släpar sig  fram, vad ska man göra för att fördriva den?
Bara ordet skrämmer mig, ensamhet, jag lixom ryser inombords. Usch...