Detta kanske låter som om ni inte betyder någonting för mig men så är det inte.
Men förtillfället finns det bara en sak som håller mig vid liv, och det är musiken.
Utan musik vore jag inget, jag vore lika mycket som luften som musiken får mig att vilja andas.
Självklart betyder ni mycket för mig med, men att höra musiken jag älskar ger mig en extra kick lixom. jag lever för den och om någon försöker ta den ifrån mig så känns mitt liv meningslöst.
förtillfället är allt bara botten, tanken på att hoppa framför tåget eller liknande har nått mitt huvud för många gånger. Och även om jag nog inte skulle ta mitt liv så finns ändå tanken där hela tiden och det är just det som skrämmer mig mycket. vet att jag inte är ensam om att må såhär, men jag behöver nog folks stöd och hjälp. det sägs att vara stark innebär inte att aldrig falla, utan orka ta sig upp igen efter varje fall. men, för varje gång blir groparna djupare och svårare att ta sig upp ur, därför vet jag inte längre vad jag ska ta mig till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera Tack! :)